Mitt jobb

Igår kväll pressade jag hö! Det var en helt fantastiskt fin kväll! Detta var min vy från traktorn. Jag kan inte tänka mig något annat arbete än det jag har nu. Jag trivs verkligen med att ha himlen som tak på min arbetsplats (förutom traktortaket då)!!!

Idag har jag strängat hö. Då fick jag köra min favvo Ford! Den är liten och smidig och det finns inga dörrar så det blåser skönt igenom. Jag fick slåss lite med bromsarna som ville komma och bita mig, men det gjorde inget! Då vet man att det är sommar!

När jag inte hade så mycket kvar att stränga så hoppade ena däcket av strängaren...det är ju bara så typiskt!
Då tog jag lunch!

Nu verkar det som att vädret blir ostadigare. Hoppas att vi hinner få in allt hö innan det börjar regna!

Nu ska jag börja förbereda mig för kvällens föreställning med Svennevadsspelet. Bara 3 föreställningar kvar.

Teaterapan!

Teatern flyter på bra. Publiken har varit nöjda hitills.
Nu har vi 4 föreställningar kvar.

Igår satt jag bakom scenen och kände på stämningen. Jag har inte så mycket i första akten och jag har tid att sitta och bara njuta.
Det är en väldigt speciell känsla att sitta där bakom scenen och höra och se de andra aktörerna.
Efter att vi började spela med "myggor" (en liten mick på kinden) så fick vi lära oss att vara tysta när vi går av scenen.
Alla år förut har man kunnat viska när man kommit bakom, men det går inte nu! I stället blir det en massa tummar upp eller ner. =)
Det blir skillnad när man är på scenen också! Om någon hade glömt en replik så kunde man viska den lite diskret utan att publiken hörde det, men det funkar inte heller längre!

Det är speciellt med utomhusteater. I flera år nu har vi haft tur med vädret. Men många år har jag suttit bakom scenen och halvt frusit ihjäl.
En sak till som jag gillar med Svennevadsspelet det är att man som aktör går omkring i publiken före alla föreställningar och pratar med folk man känner. Färdiga och ombytta går vi runt och jag tror att folk tycker att det är häftigt. På de teatrar jag har varit på har jag aldrig varit med om att publiken får komma så nära aktörerna.

Igår hade vi vår årliga fest, den är alltid så himla rolig! Alla berättar historier och sjunger och skrattar. Det är ett skönt break i all prestationsångest =)
Kul att kunna sitta och prata med folk utan att det bara handlar om teatern hela tiden.

Nu ska jag ladda inför kvällens föreställning! Litervis med vatten och om jag har tur så kanske jag hinner sova en stund också!
Ikväll vet jag att det kommer lite folk som jag känner, det är kul!

Teater premiär och Michael Jackson är död...

Igår kväll hade vi premiär på "Hem ljuva hem"!
Det gick så himla bra så vi var helt chockade. Repetitionerna har varit så knackiga så vi trodde aldrig att det skulle flyta så bra som det gjorde.
I år så har jag privilegiet att spela mot en ung kille som heter Martin (han är 16 år) och vi spelar ett par. Vi har jobbat hårt på att få våra "intima" scener att se så naturliga ut som möjligt och han är jätte duktig!!
Det är inte helt lätt att släppa någon inpå sig sådär.
Och publiken var helt suverän i går!
När Martin och jag hade vår första scen och han kommer trevande över scenen emot mig och vi kramas så hörde jag hur det gick ett sus genom publiken! Jätte häftigt!


I morse vaknade jag till nyheten att Michael Jackson hade dött. Jag blev jätte ledsen!!
Säga vad man vill om honom men han var en helt otrolig talang!
Jag har just haft värsta Jackson perioden och lyssnat jätte mycket på hans musik och kollat klipp på youtube.
Han kan inte ha haft det lätt den killen!
Ett helt liv med hysteriska fans efter sig, han har ju långt ifrån haft ett normalt liv.
Jag fattar inte att han pallade så länge som han gjorde!
Jag läste att han hade visat sig 3 minuter på någon av Londons gator och skapat totalkaos.....
Tänk att leva så, att folk inte kan bete sig i ens närhet.
Då är det inte konstigt om man har svårt att förhålla sig normalt till resten av världen, och inte till sig själv heller för den delen!

Han har i allafall förgyllt mitt liv med otroligt bra musik! Och det tackar jag för!
Nu får han äntligen vila.....

Glad midsommar!

När vi hade teaterövning förra veckan hade jag med mig Alexander.
Och Maja hade med sig den sista valpen i kullen de hade nu. Han heter Vonka och var hur söt och go som helst.
Alexander var helt salig!!
(i bakgrunden sitter Stig)

Igår var det kalas! Svärmor fyllde år, och Alexander åt tårta så det sprutade ur öronen -som vanligt =D

Jag gjorde ett försök att göra en kreation till dörren eftersom det är midsommar...men det blev mer en "klutt" än en krans, men den fick duga. =)
Jag har "lövat" trappen med björkar och vi har ätit sill och potatis hos gammel farmor.
Till kvällen väntar åska.
Svärmor ska på snapsprovning hos goda vänner, vi får se hur det slutar! =D
Vi får besök av Andreas och "Persson".

Avslutningsvis önskar jag alla en trevlig midsommar!

Mest teater

Just nu andas jag är -teater. Vi övar intensivt inför premiären nästa vecka.
Jösses! Är det bara en vecka kvar???!!!! =D
Behöver jag säga att jag är nervös?

Annars rullar det på som vanligt.
Vi väntar på att det ska bli varmt och soligt så vi kan börja med höet.

Alexander och jag ska gå ut och leka och titta vad pappa gör.
Hade tänkt skriva mer men nu tjatas det lite här om att få gå ut så det är väl bara att stänga ner här. =)

Tandläkarbesök mm

Idag har vi varit på folktandvården med Alexander.
Han skötte sig exemplariskt!
Jag hade stålsatt mig och väntade på det vanliga vrålet -JAG VILL INTE!!!!!!
Han sa -Tandläkaren kan inte hjälpa mig, när vi gick mot undersökningsrummet.
Men när vi väl var där inne och hon frågade om hon fick titta på hans tänder så var det inga som helst problem!
Han gapade stort och duktigt, hon fick till och med peta på hans tänder med den där undersökningsgrejen.
Jag vart positivt överraskad! Det har varit så mycket "jag vill inte " och "jag måste inte" så jag trodde aldrig att han skulle tillåta att de petade runt i munnen på honom.

Han började med sitt "3 års trots" strax efter att pappa Göran dog. Det vart väl en blandning av sorg och att han utvecklades. Så hösten var en evig kamp. Och jag mådde ju som jag gjorde också, det gjorde inte saken ett dugg bättre!!
Det är mycket lättare att hantera sådana situationer nu, när jag inte är helt slut hela tiden!

I veckan kommer nog gravstenen på plats på pappa Görans grav. Gun-Britt har beställt en jätte fin sten, med svalor på. Han älskade svalor. Han och jag brukade alltid hålla ögonen öppna för att få syn på den första svalan på våren. Och på hösten när de flyttar sitter det alltid hundratal på telefonledningen längs med vägen, de brukade vi alltid stå och titta på och konstatera att det blir så tyst när de flyttar.
Och aldrig hade jag väl trott att det skulle göra ont att höra svalorna, men det gjorde det förra sommaren när jag stod på vägen och tittade på dom när de "rejsade" över ladugårdstaket...
Att stå där själv och lyssna på dom...
Och det vart så tyst redan den dagen du dog Göran, så det vart ingen större skillnad när svalorna väl flyttat.....
Nu har det snart gått ett år och jag kan fortfarande inte fatta att du är borta...