Idag har vi varit på folktandvården med Alexander.
Han skötte sig exemplariskt!
Jag hade stålsatt mig och väntade på det vanliga vrålet -JAG VILL INTE!!!!!!
Han sa -Tandläkaren kan inte hjälpa mig, när vi gick mot undersökningsrummet.
Men när vi väl var där inne och hon frågade om hon fick titta på hans tänder så var det inga som helst problem!
Han gapade stort och duktigt, hon fick till och med peta på hans tänder med den där undersökningsgrejen.
Jag vart positivt överraskad! Det har varit så mycket "jag vill inte " och "jag måste inte" så jag trodde aldrig att han skulle tillåta att de petade runt i munnen på honom.
Han började med sitt "3 års trots" strax efter att pappa Göran dog. Det vart väl en blandning av sorg och att han utvecklades. Så hösten var en evig kamp. Och jag mådde ju som jag gjorde också, det gjorde inte saken ett dugg bättre!!
Det är mycket lättare att hantera sådana situationer nu, när jag inte är helt slut hela tiden!
I veckan kommer nog gravstenen på plats på pappa Görans grav. Gun-Britt har beställt en jätte fin sten, med svalor på. Han älskade svalor. Han och jag brukade alltid hålla ögonen öppna för att få syn på den första svalan på våren. Och på hösten när de flyttar sitter det alltid hundratal på telefonledningen längs med vägen, de brukade vi alltid stå och titta på och konstatera att det blir så tyst när de flyttar.
Och aldrig hade jag väl trott att det skulle göra ont att höra svalorna, men det gjorde det förra sommaren när jag stod på vägen och tittade på dom när de "rejsade" över ladugårdstaket...
Att stå där själv och lyssna på dom...
Och det vart så tyst redan den dagen du dog Göran, så det vart ingen större skillnad när svalorna väl flyttat.....
Nu har det snart gått ett år och jag kan fortfarande inte fatta att du är borta...
Han skötte sig exemplariskt!
Jag hade stålsatt mig och väntade på det vanliga vrålet -JAG VILL INTE!!!!!!
Han sa -Tandläkaren kan inte hjälpa mig, när vi gick mot undersökningsrummet.
Men när vi väl var där inne och hon frågade om hon fick titta på hans tänder så var det inga som helst problem!
Han gapade stort och duktigt, hon fick till och med peta på hans tänder med den där undersökningsgrejen.
Jag vart positivt överraskad! Det har varit så mycket "jag vill inte " och "jag måste inte" så jag trodde aldrig att han skulle tillåta att de petade runt i munnen på honom.
Han började med sitt "3 års trots" strax efter att pappa Göran dog. Det vart väl en blandning av sorg och att han utvecklades. Så hösten var en evig kamp. Och jag mådde ju som jag gjorde också, det gjorde inte saken ett dugg bättre!!
Det är mycket lättare att hantera sådana situationer nu, när jag inte är helt slut hela tiden!
I veckan kommer nog gravstenen på plats på pappa Görans grav. Gun-Britt har beställt en jätte fin sten, med svalor på. Han älskade svalor. Han och jag brukade alltid hålla ögonen öppna för att få syn på den första svalan på våren. Och på hösten när de flyttar sitter det alltid hundratal på telefonledningen längs med vägen, de brukade vi alltid stå och titta på och konstatera att det blir så tyst när de flyttar.
Och aldrig hade jag väl trott att det skulle göra ont att höra svalorna, men det gjorde det förra sommaren när jag stod på vägen och tittade på dom när de "rejsade" över ladugårdstaket...
Att stå där själv och lyssna på dom...
Och det vart så tyst redan den dagen du dog Göran, så det vart ingen större skillnad när svalorna väl flyttat.....
Nu har det snart gått ett år och jag kan fortfarande inte fatta att du är borta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar